some times i wonder if love is worth fighting for,then I remember your face, and I'm ready for war.

Vad ska man göra när man känner sig liten och hjälplös? När det inte spelar någon roll vad man gör för man har ingen talan. Man ska bara vara tyst och lyssna. Har tröttnat väldigt mycket på det nu. Jag erbjuder mig att hjälpa till men det får man inte. Sen när man ber om ursäkt när man gjort något "fel" så får man bara sura komentarer. Förlåt att jag bad om ursäkt eller föresten nej inte förlåt för då blir du sur och så gör jag fel igen... Hur ska jag kunna rätta mig när jag inte ens får reda på vad jag gör för fel? Du kan inte ens ha en anledning att göra som du gör. Vissa dagar är allt jättebra och då kan man fråga allt möjligt och man får det och nästa dag så blir du sur när man ber om ursäkt och erbjuder dig hjälp. Hur ska man tolka det? Jag går hela tiden och undrar om jag gjort något fel. Tankarna snurrar i huvudet hela tiden. Jag har provat allt möjligt men inget verkar funka. Varje dag måste man vakna med tanken "hur blir det idag?", "är du sur eller glad?". Vad jag vill spelar ingen roll. Jag är bara elle "barn" som tydligen inte kan göra något rätt (känns så ibland) Tur att alla inte är så som dig. Eller det gäller inte bara dig utan det är många som gör som dig... ni tror att barn är barn och vi ska lyssna för att ni tror att ni vet bättre men ibland gör ni inte alltid det. Lär er att lyssna på vad vi har att säga. Är man 16 så borde man inte bli behandlad som om man är typ 12. Det värsta är människor som är i ens egen ålder och tror att dom är mycket bättre och förstår mer eller tror att dom är äldre än oss och beter sig jättekonstigt... Varför gör ni som ni gör? Vad tror ni att ni ska vinna på att göra så? Tur att vissa förstår mig i alla fall <3 Tack till min älskade familj som alltid finns där för mig, mina kompisar och min underbara pojkvän. Ni är bäst! Vet inte vad jag skulle göra utan er <333


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0